Tandläkaren – den verkliga reservpsykologen

Tandläkaren reservpsykologen

TORSDAG 13 JUNI 2013

Hårfrisörskor kallas ibland ”reservpsykologer” eller ”amatörpsykologer”. Hos frissan brukar kunderna kunna lätta sitt hjärta om sina problem. Eller åtminstone få en trevlig pratstund med någon som lyssnar. 

Det är klart, inte många sitter och pratar hos tandläkaren. Och det finns ju naturliga förklaringar till det.  ( Ni har väl sett den berömda sketchen av Fleksnes?) Men vi tandläkare är ändå något av en psykolog gentemot våra patienter. “Hur är det med dig?”, frågar vi människor varandra. Och de flesta av oss säger väl ”Jo, tack, bra” även när man egentligen känner en tydlig eller vag känsla över att saker kanske inte är särskilt bra. Om något inte är bra eller om man är osäker över något på kroppen kan det man ”sopar under mattan” bli ett andra jag.

Tandläkaren ser saker och ting

Skadan – som man upplever den – arbetas in i kroppsspråket. Den som har dålig hållning tycker att det är livets lott. Den som är överviktig vill inte sitta halvnaken på en strand. Till slut tänker man inte närmare på det. Den som har ont i foten vänjer sig ofta vid att linka fram. Om skadan läks, känns det nästan overkligt att exempelvis kunna sätta ned foten utan att det gör ont. Därefter kommer lättnaden – vad skönt att inte behöva linka fram. Det hade man liksom inte tänkt vara möjligt. Eftersom leendet är en av våra viktiga kroppssignaler blir det mycket trist i livet när man inte kan le av rädsla över att visa ett skadat eller motbjudande leende.

Förändringen kom gradvis

Nyligen hade jag en patient som genomgick tandreglering. Denna behandling var något som han varit emot under en längre tid. Eftersom det är en ganska lång behandling lärde jag känna denne man lite grann. Ju längre behandlingen löpte på,  ju trevligare blev han att handskas med. Även släktingar till honom bekräftade att han blivit mer avspänd i livet. Och gladare, vilket betyder nära till leende.

Leendet förvandlar oss

Flera av mina kollegor har liknande erfarenheter. Patienter kommer till oss i moll och lämnar oss i dur. När de söker upp oss har de ett spänt och ansträngt kroppsspråk. Det är år av slitage på tänderna som gör tänderna både missprydande och värkande. Efter ett tag, när vårt jobb är klart och det nya leendet sjunkit in, sker en förvandling. Personen blir mer positiv i sinnet. Med den nya munnen kommer en ny sida av personligheten fram, en mer positiv sida. Därför tycker jag vi har rätt att kallas reservpsykologer.

Martha

P.S. Om ni vill läsa en verkligt spännande text på engelska om psykologi och leenden, kan jag rekomendera den här från New York Times: More to a Smile Than Lips and Teeth. Om du är intresserad av vanlig tandvård, estetisk tandvård eller barntandvård, tveka inte att kontakta mig! D.S